Why should it be so bad to be bad, when it´s so hard to be anything at all?

Yoghurten jag sett fram emot att äta idag, med smak av vanilj, kanel och äpple (äppelpaj), var inte ens god. Det fick därför bli ett äpple och en kopp grönt vaniljte. Jag är trött som tusan, jag ska snart kila iväg till skolan och ha företagsekonomiprov med bokföring som huvudinriktning. Det känns inte bra. Men jag är åtminstone ren och idag är det fredag. Sedan att vi ska på teater med klassen halva kvällen är en annan femma. Nu måste jag i alla fall sätta på mig lite kläder, vore ju dumt att komma sent för dethär.

When the daylight comes, do you feel it?

Förra fredagen bestämde sig jag och Jw för att lämna staden för några timmar. Så efter skolan så kom Jw och mötte upp mig och vi hamnade långt ut på Ekerö. Det var fint. Tunnbrödmackor och choklad fanns med i ryggsäcken och vi plockade blåbär och pallade äpplen när det var slut. Vi beslöt oss för att vi skulle göra detta oftare, som när andra går på bio kan vi sticka ut i naturen. Så mycket trevligare.

so damn beautiful

Jag någon dag i somras.

Idag har jag sovit till strax innan 12. Det var nämligen orientering med skolan, men jag är ju lite sjuk. (Ja, det låter så iallafall.) Så jag slapp. Så underbart bra.  Nu tänkte jag slänga på mig lite kläder innan jag drar och käkar lunch med lite vänner.
På tal om orgientering, titta!
http://www.youtube.com/watch?v=vc8g-Y5yAMU


Ready for sacrifice so humble and warm. So fearless and strong But so wrong

Efter 4h klev de ut på scenen en sista gång. Ola salo är magnifik och det var helt fantastiskt bra. Tårarna fick rinna, rösten fick försvinna och benen fick hoppa, The Ark finns nu inte längre kvar.

Do, do, do, do what you want to do. Dont think twice do, what you have to do. Do, do, do, do, let your heart decide, what you have to do.

I fredags så satt vi på marken inne på grönan och väntade ivrigt på att The arks sista spelning skulle spelas.

Ett långfinger åt döden

Så här ser en hyfsat nyvaken Paulina ut. Jag sitter och väntar på att maten ska bli klar samtidigt som jag försöker prata så lite som möjligt, det kommer nämligen ändå inte ut så mycket till ljud. Det börjar bli en aning ansträngande.

RSS 2.0